lejondals slotts historia
Slottet är ett av Sveriges yngsta och stod färdigt 1892, och uppfördes av friherrinnan Louise De Geer (1856-1935). Arkitekt var professor Isak Classon(1856-1930), som även ritat Hallwylska palatset och Nordiska Museet. Byggnadstilen är övervägande Wasastil, även om man kan se influenser av andra stilar. Louise, född Sparre, utsmyckade sitt slott mycket vackert, och du finner släktvapen från de båda släkterna Sparre och De Geer. År 1914 sålde Louise slottet, och det har därefter haft ett flertal ägare.
HISTORIKEN I SAMMANDRAG
Lejondals Slott är ett av Sveriges yngsta slott – byggt 1892, så är det tillsammans med Thorskogs och Tjolöholms Slott på västkusten, Bjertorp i Västergötland och Teleborg i Växjö bland de sista slotten som byggdes.
Egendomens historia går tillbaka till tidigt 1400-tal då den ägdes av engelska drottning Filippa, men hette på den tiden Bro-Lövsta. Namnet Lejondal kom till på 1600-talet under ägandet av Erik Abrahamsson Lejonhuvud, som sonika bytte namnet på egendomen efter sitt eget efternamn.
1736 kom paret Gripenstedt hit och ställde till en del med sin religions-tillhörighet – man var pietister, och det gillade inte Kungliga Majestätet – framför allt inte den detaljen att man vägrade döpa sina barn. Det beslutades om tvångsdop, vilket medförde att lokala ordningsmakten och prästen fick leta rätt på samtliga barn och döpa dem med tvång – detta var ett ganska digert jobb då det var 17 barn i familjen. Enligt vad vi funnit, så blev de sista två barnen aldrig döpta – man gav helt enkelt upp. Paret bodde kvar på Lejondal livet ut och förblev fasta i sin tro. (Om någon undrar, så bodde de i ett hus som ligger där huset med klockstapeln, jämte Lous hus, ligger idag)
På 1800-talet blir det intressant för oss då landshövding Eric Sparre flyttar hit, för 1852 föds Louise Sparre. Hon växer upp till en mycket vacker och stark ung dam som vill göra social karriär – hon lyckas att få jobb som kunglig hovdam vid Karl den 15’es hov, och ryktet säger att de även hade en romans tillsammans.






Fotokredit: Simon Donini.
https://www.simondonini.com/